"'...jag vet men skulle jag inte få kunna låna gasmasken lite snabbt?'
Jag har suttit och pratat med mig själv via röstmemo funktionen på min iPhone i över två timmar när plötsligt närvaron av Verdandi griper tag i mig med full kraft. Att öva repliker genom att spela in all dialog förutom min egen och sedan föra ett samtal med mitt virtuella, monotona jag får mig att börja bulta av längtan efter de andra gudinnorna. De som för en helg var mina systrar ett par veckor tillbaka. Jag älskar den här fasen av en produktion. Texten lägger sig äntligen till rätta och karaktären vaknar och börjar leva sitt eget liv. Snart sätter intensivrepen igång och saker och ting börjar verkligen hända på scen. Magin, so to speak. Jag sitter och myser på tanken att jag har tre repkvällar denna veckan och känslan av prestationsångest existerar inte ens. Jag litar på att de andra Krigarna knuffar mig i rätt riktning om jag svävar iväg någonstans. /Alexandra