Sitter i en full lektionssal med 300 andra studenter. Föreläsaren talar om kunskap och makt. Hon säger att människan är den enda levande varelsen som föds utan ett givet syfte. Vi börjar våra liv från noll och vår livsuppgift är sedan att hitta detta syfte. Att skapa vår plats i världen.

Jag skriver ner det föreläsaren säger, för det är fint formulerat. Men får samtidigt lite ont i magen. Kan inte hjälpa att tänka att det inte är sant. Att påståendet egentligen endast gäller en tiondel av oss som sitter i aulan.

För har jag som kvinna verkligen möjlighet att börja mitt liv från noll?

Är det verkligen helt okej för mig att hitta en livssyfte totalt skilt från mitt biologiska kön?

Eller ska jag kanske ändå till sist skaffa en unge med Mannen Jag Älskar. Gå runt med magen i vädret och mysa. Det är ju det naturliga. En livsuppgift svår att undkomma.

För första gången känner jag att jag och min livmoder inte är vänner.

/K-L